Ekonomiskt utsatta barn

20 augusti 2004

Andelen ekonomiskt utsatta barn i Sverige har ökat något de senaste åren avseende medianinkomsten. Ekonomiska bidrag kompenserar dock detta men mer forskning behövs för att kartlägga hur kombinationer av olika sociala risker (missbruk, ohälsa, fattigdom) påverkar barns chanser i livet.

Det finns svårigheter att definiera ekonomiskt utsatta barn. Det har lösts genom att kombinera flera variabler: inkomst, bidrag och avsaknad av ekonomisk buffert. Andelen ekonomiskt utsatta barn kan kopplas till familjens anknytning till arbetsmarknaden och ökningen förklaras av den ökande arbetslösheten. Framför allt gäller det de minsta barnen 0-5 år. Inte oväntat är det barn till ensamstående mammor och utrikes födda föräldrar, som är mest utsatta.

Det finns ett tydligt negativt samband mellan graden av generositet i föräldraledighet i och ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer. Även tillgång till barnomsorg är enligt flera internationella studier en central förutsättning för att inte minst ensamstående föräldrar ska kunna komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden.

Den förändring som gjordes i socialtjänstlagen 1998 med syfte att stärka barnperspektivet, verkar inte ha fått fullt genomslag när det gäller vräkningar. Andelen barnfamiljer, som vräktes år 2001 är ungefär densamma som tio år tidigare. Överhuvudtaget visar det sig att Länsstyrelsens tillsyn och Socialstyrelsens uppföljningar att barnperspektivet generellt inte uppmärksammas i tillräcklig utsträckning. Samtidigt pågår många olika projekt och initiativ. Insatser görs dagligen i kommunal regi, genom ideella organisationer eller i samverkan mellan de båda för att förbättra situationen för barn, som lever i en ekonomiskt utsatt situation.

Det behövs mer svensk forskning, som studerar konsekvenserna av en ekonomiskt utsatt barndom. Denna forskning bör försöka isolera ekonomins effekter och inte bara studera allmänna socioekonomiska skillnader. Samtidigt är det angeläget med studier av hur kombinationer av olika sociala risker (t ex missbruk, ohälsa, fattigdom) påverkar barns chanser i livet. Forskningen visar att det ofta är närvaron av många samtidiga risker, som leder till negativa konsekvenser. Det behövs fler longitudinella studier, där barn kan studeras både i nuet och följas över tid.