Kraftsamling för barnen
Kampanjstart på FolkoperanAnders Linder höll i trådarna och uppträdde tillsammans med Kerstin Wikström.
Barnombudsmannen Lena Nyberg sa att det finns för stora skillnader mellan barn i Sverige.
Simon och Maddix rappade om Stockholm.
Idde Schultz och Anna Stadling sjöng, bland annat sånger från en kommande skiva.
Emma Vetter, sopran på Folkoperan sjöng ur operans repertoar.
Ernst Brunner läste om mänskliga värden.
Mats Lindkvist från SAMBA berättade om bakgrunden till kampanjen och Svante Törngren från C/O pratade om hur kampanjen ska gå till och var den ska synas. Anders Lönegård, SAMBA, utnämnde Anders Linder till kampanjens ambassadör.
Idde Schultz och Anna Stadling.
Simon och Maddix med Stockholmsrap. Foto: Erik Enström
Mats Lindkvist:
Det känns väldigt starkt – nästan litet smått fantastiskt – att när jag står här så är vi 39 barnorganisationer som är den här kvällens huvudpersoner tillsammans med de hundratusentals barn och ungdomar som saknar den trygghet och det utvecklande livsinnehåll de har rätt till.Vi barnorganisationer som står bakom den här kraftsamlingen anser att det går att skapa ett medvetande om det grymma utanförskapet för hundratusentals barn i det svenska samhället. Men för att åstadkomma ett starkt medvetande som leder till handling hos många
människor krävs en ordentlig kraftsamling och opinionsbildning som är långsiktig och
kraftfull. En kampanj som vi kallar för Kraftsamling för barnen och som har som huvudmål att sätta barnen överst på agendan i 2010 års val.SAMBA föddes ur Klassmorfar på det sättet att när vi som arbetade med att bygga upp den verksamheten kom ut i skolorna för att få igång Klassmorfäder där fick se en verklighet som vi knappast trodde fanns. Stök, lärare på knäna och så litet resurser att göra något åt sina svåra situationer att vi blev väldigt konfunderade.
Efter ett tag, och då talar vi om 1999, började vi inom Klassmorfarorganisationen prata om att vi borde medverka till att förbättra situationen på skolorna överhuvudtaget och inte bara genom att få igång Klassmorfäder. Men ganska snart insåg vi att det var en uppgift som var litet för stor för den ideella föreningen Klassmorfar för barnen med tre personer på kansliet och 25 – 30 Klassmorfäder i skolorna
Vi började därför tala med andra organisationer om situationen. Alla hade liknande erfarenheter som vi inom Klassmorfar av neddragningar och resursbrist varför vi bestämde att skulle vi göra något så skulle det vara tillsammans med andra. Så vi började diskutera med andra och var med i gemensamma manifestationer under 2000 och 2001 mot skolneddragningar och stängningar av fritidsgårdar.
Detta ledde i sin tur till att SAMBA föddes som en egen verksamhet. i oktober 2001 drog vi ihop ett endagsseminarium med ett 15-tal deltagare från olika organisationer för att diskutera möjligheterna av ett samarbete mellan många organisationer för att driva opinionsbildning och skapa medvetande med gemensam kraft. Med oss i ryggen hade vi då en undersökning av svenska folkets vilja av att satsa mycket mer resurser på barn.
Så med rätt små resurser, ett par personer på kansliet, några 100 tusen hoptiggda kronor per år, en hel del god vilja, en stor mängd generositet från många människor, en mängd seminarier och konferenser och inte minst en massa seghet har vi sedan gnetat oss fram till dagens kampanjstart. Sammanfattningsvis kanske man skulle kunna säga så här efter sex års arbete från starten 2001: det krävs en rätt stor mängd arbete för att bygga samarbete.
Efter rätt många möten minst ett tiotal under drygt ett och ett halvt år så kom vi fram till ett gemensamt basdokument Det kan säkert synas
litet konstigt såhär i efterhand att de här ganska självklara punkterna skulle behöva ta så lång tid att komma överens om. Men för mig som ledde de här diskussionerna kan jag säga att all den tiden behövdes för att ge tid för att lära känna varandra, att bygga förtroende sinsemellan, att hitta en gemensam värdegrund och komma fram till det här basdokumentets gemensamma punkter.
